Linas Lilla Liv

Hur kan man bli såå totalt knäpp av att man ska åka på en trevlig liten semester i 14 dagar? För det första tror jag att jag förstod att vi faktiskt skulle åka tidigast i söndags och att Kalle inte ska följa med kom nog i måndags och sedan dess har jag gråtit varje dag. Inte hysteriskt, nej absolut inte. Det har mer varit en sorts stilla, sorgsen gråt som jag inte alls har kontroll över. Den kommer när jag minst anar det... Tillexempel till middagen i tisdags hemma hos svärmor. Ja, ett illa valt tillfälle kan många tycka. Ja, kan va beredd att hålla med. Var nog både hon och svärfar som trodde att någonting kanske inte stod helt rätt till... men men, sån är jag nu för tiden. GRAVID, säger kanske nån... Nej, absolut inte, bara lite lätt hysterisk!

Ja ja, men vad gör väl det?

Ursäkta om jag låter negativ, men jag tycker ju också att det ska bli hur kul som helst!!