Det som inte fick hända...

Idag hände det som bara inte får hända! Det som man dömer så många andra för och det som är en mammas stora mardröm! Jag satt i vardagsrummet och fipplade med datorn medans Edvin låg i våran säng och sov. Plötsligt hör jag något konstigt från sovrummmet, sen en DUNS och jag ville inte förstå vad det var men sen kom vrålet! Edvin hade ramlat ner från sängen!! Jag sprang fortare än jag någonsin sprungit in i sovrummet och där låg han och han var såå ledsen! Jag slet upp honom från golvet som om jag kunde göra det ogjort, bara jag fick upp honom fort nog! Men det kunde jag ju inte! Jag vaggade honom och vaggade honom och han slutade gråta ganska fort...

Allt kändes ändå ganska ok när både han och jag hade lugnat ner oss och jag hade ringt och berättat för Kalle men jag bestämde mig ändå för att ta det säkra före det osäkra och ringa sjukvårdsupplysningen. Dom sa att det var nog ingen fara men att man vill titta på alla barn som ramlat för att helt kunna utesluta att de skadat sig så efter att jag packat allt åkte vi upp till BARNAKUTEN, det sista stället på hela jorden en mamma vill befinna sig på...
Vi blev visade in i ett rum, absolut inte det trevligaste man kan tänka sig, och sköterskan började undersöka honom. Kollade pupiler, syresättning och tog ett blodprov. Blodprovet var det enda han reagerade på... Efter det fick vi sitta och vänta i nästan 2 timmar på att en läkare skulle komma och tillslut kom han, precis när fisen hade somnat i min famn som en liten prins. Ville absolut inte väcka honom men läkaren var ju tvungen att undersöka honom han också och efter alla undersökningar av ögon, öron, hjärta lungor och huvud kunde han ÄNTLIGEN konstatera att ungen var frisk! Gissa om det var skänt att höra att vi kunde åka hem igen... Jag kan inte fatta att det kunde hända! Vi som idag på morgonen hade bestämt att det nu äär dags att ta in spjälsängen i vårat rum för fisen har blivit alldeles för rörlig! Och jag hade byggt upp med täcken och kuddar runt honom så det INTE skulle kunna hända, men ändå hände det...

Jag hade bestäm mig för att inte berätta det här för någon eftersom jag kände mig som världens sämsta mamma men efter att ha rannsakat mig själv och gått igenom händelsen om och om igen kom jag fram till att jag gjorde vad jag kunde för att det INTE skulle kunna hända! Så nu vet ni...;)

Men nu sover lillfisen gott i sin säng!!

Nu ska jag varva ned med Lotta på Liseberg!

Sov gott

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback